Hoppa till innehåll

Journalistförbundets frilansdistrikt

Om oss
Bli medlem
Frilanssektioner
- Klubbidrag
FAQ
Arvoden och villkor
Historia
- 80-talet
- 90-talet
Årsmöte
Årets frilans och Årets redaktör

Dags att nominera Årets frilans och Årets redaktör

Postat 1 december, 20161 december, 2016

LÄS MER HÄR!

Lämna ett svar Avbryt svar

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.

Inläggsnavigering

Föregående Föregående inlägg: Den fackliga sidan i Frilansen

Nästa Nästa inlägg: Anteckningar från möte med Egmont

Frilansjouren

Problem med en uppdragsgivare som inte vill betala en faktura? Eller frågor om olika momssatser? Då är det Frilansjouren du ska vända dig till.

Vi hjälper dig med alla typer av frågor, såväl fackliga som rena företagarfrågor. Vill du ringa når du oss på 08-613 75 72 tisdag-fredag mellan klockan 10-12. Vill du mejla Frilansjouren är mejladressen: frilansjouren@sjf.se

Användbara tjänster

- Arvodesguiden
- Frilanskalkylatorn
- Frilanskatalogen
- Frilansrekommendationen
- Företagsförsäkring för frilansar
- Journalistförbundet Frilans
- PP Pension om pensionsförsäkring

Aktuella inlägg

Journalister fängslade
i Belarus
Journalistförbundet om stöd till enskilda firmor
Riks och förbundet om
regeringens stöd till
enskilda företag
Stöd till enskilda firmor klart
Företagsstöd i startgroparna

Frilans Riks på Instagram

frilansriks

Ofta tycker jag att fördelarna med att vara frila

Ofta tycker jag att fördelarna med att vara frilansjournalist även kan vara nackdelarna. Jag är fri men samtidigt otrygg. Jag kan jobba var som helst – jag kan jobba var som helst = alltid. Jag kan välja mina kollegor men ibland kan det kännas ensamt. Det sistnämnda är en av orsakerna till att jag tycker om att åka på kurser och konferenser – förutom det rent uppenbara då, att kompetensutveckling är av godo. Det ger en känsla av sammanhang, vi knyter kontakter, bollar frågor om publicistik, etik och metodik.

Därför känns det så himla trist att grävseminariet i år sker digitalt (även om det såklart inte finns några rimliga alternativ med tanke på pandemin). Under gårdagen tog jag del av några väldigt intressanta föreläsningar men idag missar jag alltihop. För första gången träffar jag nämligen övriga (nästan alla åtminstone) i Frilans Riks styrelse som jag bara har sett på skärmar sedan i mars. Även om det är fantastiskt praktiskt att kunna ha möte var som helst och inte lägga en massa tid på att resa för möten så känns det himla fint att faktiskt träffas på riktigt.

Bild från Chicago och den senaste konferensen jag var på, tillsammans med Ekots Emelie Rosén (en av mina härligaste journalistkonferenskompisar), Third Coast International Audio Festival, november 2019.
Dagens styrelsemöte med Frilans Riks styrelse ser inte så festligt ut på bild så istället är här två bilder som visar hur kassör Hasse Hedström hade otur med sitt vinglas på middag med styrelsen igår kväll.

/Maria Hansson Botin
#frilansriks

Några tankar om dramaturgi. De som hört mig fö

Några tankar om dramaturgi.

De som hört mig föreläsa om dramaturgi vet att jag kan hålla på i timmar. Jag älskar ämnet. Ibland är det lättare, som när ett program kretsar kring en stor händelse, en orkan som är på väg, en tågolycka som är på väg att inträffa eller en brandkatastrof. Det går lättare att bygga upp, ge små hintar om vad som ska hända. Egentligen följa Hollywood-modellen. Ett program som det om Fagerhult är svårare.

Jag nämnde tidigare i veckan att jag alltid formulerar en fråga, en mening som ramar in vad det är jag berättar. Starten på programmet ska helst placera just den frågan i lyssnarens medvetande och sedan ska programmet svara på den.

Men även om det är lättare att bygga upp ett program som handlar om en större händelse eller katastrof så vill jag att varje berättelse ska handla om något mer – vara ett exempel på ett större fenomen och säga något om oss som människor.

Exempelvis vill jag att lyssnaren, efter att ha hört Orkanen Katrina, ska fundera kring vem hen hade varit i den situationen. P3 Dokumentär-konceptet bygger på att återberätta och sammanfatta nutidshistoriska händelser och det finns en folkbildningsaspekt i det. Men jag vill att det ska vara mer än så och programmet handlar också om hur svårt vi har att ta in att katastrofen är på väg. Om vilka vi blir när rädslan får styra.

Alla de tankarna hade jag med mig i arbetet. För att lyssnaren skulle förstå vad som fick en del att visa sina allra bästa sidor och andra att visa sina allra sämsta, så ville jag ge lyssnaren närmast klaustrofobiska känslor av att veta vad som var på väg, vad som stod på spel och att människor skulle fatta fel beslut. När jag satt i studion med Magnus Arvidson på slutet (okej, så jag lägger många veckor på redigering och ibland sitter jag med producent de allra sista veckorna) så ägnade vi väldigt mycket tid åt miljöerna, musiken och att dra på katastrofstämningen.

(forts. i kommentarer)

Bilder: På väg till New Orleans, över Lake Pontchartrain och träskmarkerna.

Maria Hansson Botin
#frilansriks

Idag släpps P1 Dokumentär: Fagerhult – i skugg

Idag släpps P1 Dokumentär: Fagerhult – i skuggan av pandemin.

Jag har alltid ångest i samband med publicering. Mest för att jag är rädd för att ha missat något. Det är svårt att ändra saker när ett program väl är slutmixat och publicerat. Och även om det har blivit lite bättre med åren kan jag inte påstå att jag vaknade med ett lugn i kroppen i morse heller.

Jag hade nog egentligen velat följa Fagerhult under en längre period. Tills det finns lite mer av ett facit för pandemin. Men redaktionen ville ha programmet färdigt nu och jag behöver dessutom öva på att tänka att det kanske är bra nog. Att lägga mer tid på dokumentären skulle inte ge mig mer pengar och faktiskt bli en extremt dålig affär – jag har ägnat mig åt några sådana dokumentärprojekt, som i slutändan innebär att jag har mindre pengar per månad än någon som lever på CSN. Det är inte riktigt hållbart.

Men här är den. Ett litet tidsdokument. En liten by i den småländska glesbygden. En butiksinnehavare som kör ut mat till människor i isolering men misstänker att en konspiration ligger bakom pandemin. En man som sörjer att vi inte får vara nära varandra längre och ett prästpar som är klimat- och hbtq-aktivister och som hoppas att pandemin kanske kan innebära en revansch för landsbygden.

Maria Hansson Botin
#frilansriks

Kontor! Så många bra det finns! Och några mindr

Kontor! Så många bra det finns! Och några mindre bra kanske.

Ett. Painted Rock, Arizona.

Två. Ett av mina vanligare kontor, vän och kollega Lasses innergård, Gårda, Göteborg.

Tre. Mina föräldrars växthus, långt ute i ingenstans utanför Göteborg.

Fyra. Leifeste, Texas. Kanske inte optimal ergonomi dock.

Fem. Pergolan i vänners trädgård (här råklippte jag intervjuer för P3 Dokumentär: Orkanen Katrina), New Orleans, Louisiana.

Sex. Lebowski bar, Reykjavik (varning för dyra drinkar dock, när arbetsdagen övergår i annat).

Sju. En av våra husvagnar på Gotland under Almedalen 2017, dit Lasse Edfast, Nina Frogneborn och jag släpade med ett gäng tonåringar som skulle få lära sig att göra poddar och intervjua politiker. https://www.minmic.se/

Åtta. Min sambo/frilanskollega John i jobbsamtal från jordgubbsodlingar i Sjöbo kommun, Skåne. Vi plockade femton kilo samtidigt som han bokade in intervjuer och jag förhandlade arvode för att klippa och mixa novellpodd åt GP.

Nio. Vi hade packat för höst men så kom rekordkyla och -19 grader. Iskallt café i iskallt Chicago men vårt airbnb saknade isolering, värmefläkten fungerade först inte och täckena var det mest syntetiska jag någonsin tagit i, så det här var bättre ändå.

Tio. Vår balkong hemma i Göteborg.

/Maria Hansson Botin
#frilansriks

Här sitter vi på hemmakontoret (och ja, jag har

Här sitter vi på hemmakontoret (och ja, jag har börjat längta efter ett riktigt kontor, lite för att slippa två datorskärmar vid fotänden av sängen men kanske mest för att separera arbetsliv från hemmaliv och kärleksliv).

Jag tycker om sådana här mittemellan-veckor. Större deadline förra veckan, i startgroparna för nästa större projekt men deadline i december. Allt känns möjligt. Och jag får chans att vila mig lite efter intensiv redigeringsvecka tillsammans med producent förra veckan.

Dagens att göra-lista:
Skicka brev till intervjupersoner jag vill ha med i nästa P3 Dok.
Lyssna igenom sista versionen av slutmixad dokumentär som släpps imorgon.
Prata med SR-klubben (jag är Frilans Riks kontaktperson för Radiofrilansarna och klubben på SR).
Klura lite kring en pitch för en ny uppdragsgivare jag är sugen på att göra jobb för.
Och om jag lyckas hålla mig från att somna på tåget till Stockholm i eftermiddag ska jag läsa en bok som kom med posten nyss och som jag behöver läsa inför arbetet med nästa P3 Dok. Men det kommer inte att hända. Jag sover alltid på tåg. Jag behöver inte ens känna mig trött när jag går på. Jag vaknar ändå förvånad och med hakan kladdig av dregel varje gång – det är inte mina mest värdiga stunder.

Maria Hansson Botin
#frilansriks

Att koppla av och koppla bort. Jag har alltid haft

Att koppla av och koppla bort.
Jag har alltid haft många hobbyer men lärde mig den hårda vägen hur viktigt det är att lägga tid på sådant som låter hjärnan vila. Saker jag gör bara för att jag känner för det, inte för att jag måste.

Just idag har jag lyckats ta mig till keramiken och det här är något jag gör helt för min egen skull. I perioder av stress (då det oftast, dessvärre, är svårare att hinna ta sig hit på onsdagarna) betyder det här så himla mycket. Det är jag och leran på drejskivan. Eller timmar med pensel och engobe (= lera med färgpigment). Det är långsamt och för min del även ett lättare sätt att tömma hjärnan på än genom exempelvis meditation. Det är också fantastiskt att kunna åka hit mitt på dagen, mitt i veckan, något som hade varit svårt om jag inte hade frilansat.

Att kunna jobba när som helst och var som helst innebär ibland att vi jobbar hela tiden och överallt. Jag tror därför att det är extra viktigt för oss frilansare att koppla bort jobbet och jag försöker hela tiden bli bättre på att sätta gränser för mig själv. Jag har nosat på väggen en gång redan och återhämtar mig fortfarande. Hur gör ni? Har ni regler för när och var och hur ni jobbar? Tar ni lång semester och lägger in autosvar på mejlen? Kan ni med att tacka nej till uppdrag när ni bokat in semester? (Jag lyckas sällan ha semester om jag är hemma, måste åka bort för det och åker jag bort hittar jag ofta något jag skulle vilja göra jobb om...) Ge mig alla era bästa tips, pretty plz!

Skålen hade jag förresten sönder strax efter att min mamma, som jag brukar dreja med, tog bilden. Liksom tvålfatet jag har hållit på med. Idag är det en sådan där dag. När jag hällde ut nästan allt mitt kaffe hemma på bordet tidigare idag missade jag åtminstone datorn. WIN!
Koppen som jag målat med engobe är än så länge hel, peppar, peppar. Näst sista bilden visar utsikten jag har när jag är här och varför jag trots att jag idag har sönder det mesta jag rör ändå känner sinnesro. Sista bilden är från en lite bättre dag än den här, då en glasyrugn körts.

/Maria Hansson Botin
#frilansriks

Att jämna ut maktbalansen. Jag brukar tala om fö

Att jämna ut maktbalansen.
Jag brukar tala om för privatpersoner jag intervjuar att jag kommer ställa alla frågor jag vill ha svar på. Jag vet inte vad som är svårt för någon annan att prata om, vad som är mer eller mindre bearbetat – därför ber jag dem säga ifrån om de behöver en paus eller om något blir för jobbigt.

Ska vi få någon att slappna av och känna sig trygg måste de, som jag var inne på igår, veta vad som förväntas.

Det har hänt att jag varit tydlig gentemot intervjupersoner med att vi även måste prata om det som kan få dem att framstå som mindre sympatiska. Det föranleder också ett samtal om vilka roller intervjupersoner ibland tilldelas – jag ogillar när porträtt av personer får dem att framstå som endimensionella. En vanlig människa som vi kan tycka om och förstå har brister, de som framstår som helt goda har bara inte blottat sina än. Och ingen är helt ond heller.

När intervjun är över stannar jag kvar, pratar om annat, delar med mig av mig själv. Jag vill inte lämna och bara vara personen med mikrofonen och makten som ställer jobbiga frågor.

Alla som blivit intervjuade vet att vi ofta glömmer vad vi sagt. Om det enda vi minns är att någon hade en mikrofon och att vi kanske grät så finns det en risk att obehaget får oss att vilja hoppa av. För att skapa trygghet håller jag kontakt, ger dem inblick i processen, påminner dem om sånt de sagt som jag tyckte var bra.

Jag håller kontakt även efter publicering. För att få deras förtroende och berättelse har jag kommit nära och jag vill inte att de ska känna sig utnyttjade. Det är verkliga relationer jag bygger och jag kan inte dumpa dem vid publicering. Flera personer har jag haft kontakt med under lång tid. Det är exempelvis så jag vet att langaren i P1 Dokumentär ”Langaren och kampen om barnen” fortfarande är ren, snart fem år efter att jag slutade banda.

Bild: Double-Z som sambo/kollega John och jag träffade i den kaliforniska öknen. Ett projekt på idéstadiet. Foto: @j_aha_p

/Maria Hansson Botin
#frilansriks

I våras fick jag frågan om att bli suppleant i F

I våras fick jag frågan om att bli suppleant i Frilans Riks styrelse och förbannade efteråt mig själv för att jag har så lätt att säga ja. MEN det har varit fantastiskt. För att det känns viktigt. Och för att arbetet vi gör faktiskt ser ut att ge resultat. Det är inte alltid journalistiken leder till förändringar som går att ta på, ganska ofta är det abstrakt och min drivkraft är att förstå människor och att människor ska få nya perspektiv – men det leder sällan till särskilt konkreta förändringar.

Under våren och sommaren har vi i Frilans Riks corona-grupp jobbat intensivt med att försöka reda ut hur frilansmedlemmarna drabbas av den ekonomiska krisen och med att gå igenom de politiska åtgärdspaket som presenterats – och som ni förmodligen mycket väl vet, kunnat konstatera att stöden inte har haft träff på majoriteten, nämligen alla de som driver enskild firma. Vi har skrivit debattartiklar, skrivit till riksdagsledamöter, ministrar och tjänstemän på departementen, suttit i möten med politiker och tjänstemän och nu kommer snart, äntligen, ett stödpaket riktat till enskilda näringsidkare.

Det har blivit många videolänksmöten med denna lilla grupp ledamöter ur Frilans Riks styrelse. Idag ett möte där vi diskuterade vad som är viktigt att gå igenom när det nya stödet väl presenteras i sin helhet.

Mer om stödet finns att läsa på regeringens hemsida, rubrik: Omsättningsbaserat stöd till enskilda näringsidkare. Och om det finns sådant som ni tycker är viktigt att vi tittar på eller lyfter i frågan – hör av er till oss i Frilans Riks styrelse!

/Maria Hansson Botin
#frilansriks

Redan i maj skickade jag brev till huvudpersonerna

Redan i maj skickade jag brev till huvudpersonerna i min kommande P3 Dokumentär. Under sommaren har vi haft kontakt och för några veckor sedan ett videomöte med samtal om hur och varför jag vill berätta den här historien (ledsen att inte kunna avslöja vad den ska handla om, ni får hålla er till i januari). Idag ska jag försöka nå dem för att prata mer om hur och när vi ska ses samt om de fullmakter jag skulle vilja ha.

Att bygga förtroende kan ta tid och när vi väl fått det är det oerhört viktigt att vi också förvaltar det. Privatpersoner som delar med sig av sina personliga erfarenheter har ingen skyldighet att ställa upp (till skillnad från folkvalda och andra makthavare). Vi måste värna om dem, inte bara för att de kanske berättar saker de aldrig berättat för någon framför en mikrofon, också för att förtroendet är det enda kapital journalistiken har. Därför ägnar jag ganska mycket tid åt de här delarna.

Jag brukar formulera en fråga som fångar in vad jag vill skildra i ett reportage eller en dokumentär, det är viktigt både för dramaturgin och just för att kunna vara ärlig gentemot intervjupersonerna med vad det kommer att handla om. Jag vill dessutom att deras mål med medverkan ska vara samma som mitt – att vi kan enas kring varför historien är viktig. Jag vill att de ska ha rimliga förväntningar både på publicering och eventuella konsekvenser av publiceringen, annars finns risken att de känner sig både besvikna och svikna i slutändan.

Bilder från en dokumentär där jag fick jobba lite extra med att vinna människors förtroende, eftersom jag hade intervjupersoner som alla var offer men på olika sätt och med olika perspektiv. Bland annat körde jag fem timmar enkel väg och sov i en iskall stuga på en stängd camping bara för att dricka kaffe med en familj som först var tveksamma till att medverka. Jag körde hem dagen efter, utan material, men de hade sagt ja till medverkan och jag kunde återvända några veckor senare för att banda. Samtliga intervjupersoner fick veta att Dödsolyckan i Lillhärdal (P3 Dokumentär, 2016) skulle skildra vad som händer i en liten by, där alla känner alla, om någon som redan är illa omtyckt orsakar en tragedi.

/Maria
#frilansriks

Hej! Jag heter Maria Hansson Botin och tar den här veckan över Frilans Riks instagramkonto.

Jag var inte alls särskilt sugen på att bli frilansjournalist när jag för snart fem år sedan serverades LAS-tårta på SR. Jag tänkte att osäkerheten skulle väga tyngre än friheten.

Jag är 32 år, bor i Göteborg och gör oftast dokumentärer och reportage för SR (mestadels P3 Dokumentär) men bilden ovan är från Saharaöknen där jag drack mauretanskt te förra hösten. Jag hade rest dit (andra jobbresan till Mauretanien på ett år – förlåt klimatet) för att göra den krångligaste intervju jag någonsin gjort: med Usama bin Ladins religiöse och personlige rådgivare. Det blev ett reportage i GP om al-Qaida-toppen som kom undan och det var faktiskt mitt första skrivna reportage sedan jag gick ut från JMG 2012, trots att jag började där för att jag ville bli skribent.

Vi vet inte riktigt vad livet kastar i knät på oss men efter flera år som frilans kan jag konstatera att jag faktiskt lyckats betala mina räkningar och att jag trivs väldigt bra med att få styra över min egen tid. Och att få träffa allt från före detta slavar till flyktingsmugglare till konspirationsteoretiker i den småländska glesbygden (mer om det senare i veckan) till den tidigare ledaren av Shura-rådet inom al-Qaida. Jag kan faktiskt nörda ner mig i vad jag vill. Och variera medium. Även om jag offrar rimlig inkomst, pension, friskvårdsbidrag och andra saker som anställda får (alla dessa tårtor när det är tack och hej till snart utlasade kollegor, exempelvis).

Under veckan tänker jag dela med mig av min frilansvardag men kanske även någon eller några tankar kring exempelvis maktbalansen i intervjusituationer, och dramaturgi. Men fråga också om det är saker ni undrar! Vi har ju ynnesten att jobba med något där all kunskap är bra kunskap och vi har alla en massa olika erfarenheter. Det är så himla värdefullt att lära av varandra.

Ni kan ta del av sådant jag gjort på min hemsida, mariabotin.se/se

Ha en fin måndagskväll! /Maria
Foto: @j_aha_p #frilansriks

// Följ @sarahdelshad.se // // Följ @muslimskafe

// Följ @sarahdelshad.se //
// Följ @muslimskafeminister.se //

Helg! YAY! Igår (fredag) jobbade jag hela dan med ansökningar till stipendier.

(Har du tips på ett aktuellt stipendium jag skulle kunna söka som frilansjournalist? Tipsa!)

Hursomhelst. Från det ena till det andra.

Stora Journalistpriset har öppnat upp för nomineringar. Passa på att nominera en kollega du tycker gör ett grymt arbete.

(Du skulle exempelvis kunna nominera mig och mitt arbete med @muslimskafeminister.se till Årets Röst. 😅)

(#kämpasarah)

...

//@sarahdelshad.se

// Följ @sarahdelshad.se // // Följ @muslimskafe

// Följ @sarahdelshad.se //
// Följ @muslimskafeminister.se //

Ibland när jag blickar tillbaka så undrar jag om jag inte haft alla hästar hemma (... 🤔) som exempelvis tackat ja till att debattera direktsänt i den statliga televisionen största nyhetsprogram mot en högt arvoderad (och troligtvis medietränad) politiker. Det läskigaste jag gjort.

Dela gärna med dig av det läskigaste du har gjort (så jag känner mig mindre ensam (och dum?)

Hursomhaver.

Tillbaka till min dag som har varit en salig blandning av:

• Ett spinning-pass (💪🏼)
• Ett zoom-möte (som drog ut på tiden...)
• Skrivande (jobbar för tillfället på en längre text som kräver research och tankeverksamhet)
• Mejlande (den eviga mejlen, suck)
• Och den glada nyheten att regeringen framöver även kommer stötta enskilda firmor och därav många frilansare. Hurra! Heja! Äntligen!

Ja, det var det!

Nu stänger jag denna dag, sätter på Netflix och tänder levande ljus. Min son sover och min man är på träningspass. Lyxen, tystnaden! Åh! Ni som vet, ni vet.

//@sarahdelshad.se

#sarahdelshad

// Följ @sarahdelshad.se // Som tonåring hade j

// Följ @sarahdelshad.se //

Som tonåring hade jag drömmar om ett skribent-liv a lá Carrie Bradshaw i Sex and the city (minus den tunna figuren, all alkohol och shopping dock.)

I vintras publicerades jag i Damernas Värld och min inre Carrie Bradshaw fick sig en rejäl boost. Så stolt jag var och som jag skröt för min man hemma.

("Det är bäst du tar disken för jag har publicerats i Damernas Värld och det har inte du..." 😏)

(Om han tog disken lite missnöjt? Ja.)

Länk till texten sparad under "Media" i stories på: @sarahdelshad.se

#sarahdelshad

// Följ @sarahdelshad.se // Tisdag! Steg upp i o

// Följ @sarahdelshad.se //

Tisdag! Steg upp i ottan med min lilla bebis. (Som efter en gnällfest äntligen somnade.) Bryggde mig en stor kopp kaffe och njöt av tystnaden.

Idag står en podd-intervju på agendan (och en BVC-tid, men det är ju inte lika glammigt att lyfta som en podd-intervju.) Intervjuoffret i podden är alltså jag.

Som kultur- och medieproducent har jag genom åren ett flertal gånger intervjuats. Allt från poddar, radio till print. Jag ser det som en del av mitt arbete som frilans och finner det (hör och häpna) tillfredsställande. (Vem gillar liksom inte att prata om sig själv?) Jag tror på vikten av att också själv dela med sig av sin historia och sina tankar.

Det där snacket om personligt varumärke som frilansjournalist kan vid det här laget anses... tjatigt/tröttsamt. (Kanske till och med lite obekvämt?) Samtidigt kan vi inte förneka vikten av att marknadsföra sig själv som företagare. Hur ofint det än låter så kommer ju ingenting gratis. Och är det någonting jag tidigt förstod under min resa som frilans så är det att ingen (absolut ingen) kommer leverera någonting åt mig. Att ligga på och våga är avgörande (även om det många gånger är tufft) så gäller det att inte ge upp.

Samtidigt skulle jag ljuga om jag sa att jag inte påverkades av nej. Det är jobbigt och jag tar det typ... personligt? Är jag knasig som gör det? Gör du det? Hur tänker du när du får nej av en redaktör/mediechef?

Tillbaka till vikten av att marknadsföra sig själv. På bilden intervjuas jag i ett hörn i @dnlordag och har inga svårigheter att... ta för mig. (Som märks. 😅) Kämpa Sarah, kämpa!

Hur marknadsför du dig som företagare? Vad tänker du kring snacket om det personliga varumärket?

//@sarahdelshad.se
•
•
#sarahdelshad

Hej hopp kollegor. Nu är det min tur att ta över

Hej hopp kollegor. Nu är det min tur att ta över kontot. Hurra! Pepp! Woho!

Nå, vem är jag? Förutom nybliven morsa (fick mitt första barn i juni; mina påsar under ögonen har således aldrig varit större) så driver jag eget som föreläsare, intervjuare och skribent med oftast inriktning; feminism/jämställdhet, muslimsk identitet och religion/livsåskådning/andlighet. Jag är grundare av budskapet @muslimskafeminister.se och brinner väldigt mycket för muslimska kvinnors äganderätt, livsutrymme och kraft.

Att driva eget som kultur- och medieproducent var från början ett nödvändigt ont för att (fristående) kunna göra det jag tycker är roligast, nämligen: skriva, tänka och påverka.

Jag "snubblade" in på det professionella skrivandet (läs: jag visade fram fötterna) som lokaltidningskrönikör i början av 20-årsåldern och förälskades brutalt i hantverket. Love at first sight, minst sagt. Så jag tog mitt pick och pack, styrde skutan mot huvudstaden och en grundkurs i journalistik på @poppius_js senare - startade jag min firma. Jag har parallellt med mitt företagande alltid haft ett civilt jobb - dels för variationen men också för den ekonomiska tryggheten. Att endast frilansa känns alldeles... för läskigt? Vågar jag? Går det? Eller är jag bara... feg? Ingen vet. Allra minst jag. 😅

Nåväl.

Annars är jag 30 år, bor i Tyresö med make som jobbar inom finans och lille Almer på snart 3 månader. (Som också går under namnet; Bebbe Wolgers. Fråga mig inte varför.) När jag inte badar i bebiskräk, bajsblöjor och sömnbrist har jag en stor kärlek för böcker, kaffe, sushi, natur och spinning.

Som frilans värderar jag högt principen om jämställdhet och alla människors lika värde. För mig ligger det en mycket medveten strävan efter ett berättande som förenar, men också förnyar Sverige 2020.

Jag brinner också väldigt starkt för mångfald inom svensk journalistkår och svenska journalistutbildningar.

På återhörande snart igen.

Under tiden:

• Följ mig på Instagram: @sarahdelshad.se

• Följ mig på Twitter: sarahdelshad

• Gilla min Facebook-sida: delshadjournalist

• Mejl: info@delshad.se

FOTO; Nanna Han

Jag tycker att enskild firma är en bra rörelsefo

Jag tycker att enskild firma är en bra rörelseform för min verksamhet. En nackdel är att det inte går att dra av för friskvård. Så konstigt!
Har inte träffat nån som kan förklara varför det är så.

Min kropp har börjat protestera, högerarmen har gjort det sedan jag började klicka i de första webbsidorna för många, många år sen vid sidan av stressiga redigeringspass.

För att armen ska hänga med måste jag röra mycket på mig. I våras gick jag hur många mil som helst men nu tror jag att jag gått varenda vandringsled i trakten. Så nu har jag börjat dansa igen. Som jag har längtat. Och så kul det är. Bra för både hjärta och hjärna.

Jag överlever utan bidraget men det hade varit välkommet. Mer rättvist liksom.

Nu ska jag strax ut på söndagspromenaden. Med det tackar jag för mig, överlämnar stafettpinnen.

Innan jag ger mig ut tänkte jag bara påminna om att alla SJF:are har TCO-rabatt på Actic.
Gäller även dem med enskild firma.😊

/Marita
#frilansriks

På jobbet jag gjorde i Göteborg i går tog jag b

På jobbet jag gjorde i Göteborg i går tog jag bilderna själv.
Jag gillar att fotografera privat. Men i jobbet... Hopplöst att skriva och fotografera på en och samma gång.
Jag brukar börja med intervjun, de flesta jag intervjuar är ovana så det måste byggas en relation innan kameran plockas fram. Inne i det samtalet är jag där och då, har inte en tanke på bilder. Sen kommer jag på, just det, bilderna.
Men det blir sällan bra. Inte som när man har med en fotograf.
De få gånger jag gör jobb på hemmaplan brukar jag lösa det genom att göra intervjun en dag och sedan ta bilder nästa dag.
Då får jag till det!
Hur lägger ni upp jobben där ni ska plåta och intervjua samtidigt?
/Marita
#frilansriks

Sitter i den fina väntsalen på resecentrum i Fal

Sitter i den fina väntsalen på resecentrum i Falköping. Stilren funkis.
Ska snart hoppa på tåget till Göteborg där jag ska intervjua en etnolog på universitetet.

Konstaterar att veckan varit bra. Jag kommer att fakturera så att jag når målet som jag har satt, ett måste för att klara ekonomin.

Men jag måste gallra, sortera bort de uppdrag som tar för mycket tid, i relation till betalningen. I dag får jag ihop så att jag precis går runt. Måste få in mer för att klara semester, pensionsspar och för att skaffa mig en buffert.
Men det är svårt. Jag måste ha mer
Is i magen. Våga mer, marknadsföra mig bättre.
Nästa vecka ska jag, äntligen, skaffa mig en hemsida! Tips på sajter för billiga, bra och lätthanterliga hemsidor mottages gärna!
/Marita
#frilansriks

Jag gillar att göra jobb, att intervjua och skriv

Jag gillar att göra jobb, att intervjua och skriva. Ja, till min förvåning gillar jag också bokföring.
Men att pitcha. Sälja in en reportageidé, att ringa och tjata, att förhandla om arvode...
Jag vänjer mig aldrig. Jag blir blyg (!!), tänker att jag antagligen är alldeles för långsam, inte tar det väl så lång tid att skriva. Alla andra gör säkert jobb på halva tiden som det tar mig.
Hittar jag nån intressant person som jag känner vore perfekt för ett porträtt vågar jag knappt fråga nåt. Det är ju så pinsamt om jag inte får sålt...
Och till vilken tidning ska jag sälja vad?
Jag kör mycket bil och i förra veckan passerade jag ett stort, nybyggt hus ute på vischan. Jag stannade, pratade med den unge killen som gick där och donade. Det var han som byggt huset. Ett hyreshus i sekelskiftesstil mitt ute i ingenstans.
Det borde kunna bli något. Ung företagsamhet, annorlunda boende, landsbygdsutveckling... Ingångarna finns där.
Men från idé till reportage är det ofta uppförsbacke.
/Marita
#frilansriks

Kasper Katt är utmattad efter ett intensivt natts

Kasper Katt är utmattad efter ett intensivt nattskift. En tuff spökjakt vid 04-tiden var extra ansträngande. Frimans tvåbente medarbetare har precis inlett dagens skrivpass.
/Marita
#frilansriks

Ladda mer… Följ på Instagram

Frilans Riks på Facebook

För och av frilansjournalister som är intresserade av fackliga frågor.

Frilans Riks på Twitter

Tweets by FrilansRiks

Sök efter:

Om oss
Bli medlem
Frilanssektioner
- Klubbidrag
FAQ
Arvoden och villkor
Historia
- 80-talet
- 90-talet
Årsmöte
Årets frilans och Årets redaktör