Hoppa till innehåll

Frilans Riks

Journalistförbundets frilansdistrikt

  • Om oss
    • Styrelse
    • Protokoll
    • Våra kanaler
  • Bli medlem
  • Frilanssektioner
    • Klubbidrag
  • FAQ
  • Arvoden och villkor
    • Frilanskalkylatorn
    • Fulavtal
    • Frilansstrategin
    • Hat och hot
    • Rädda frilansen!
      • Debattartikel: Frilansjournalisternas ohållbara arvoden
      • Lägre arvoden – fler skambud
      • ”Det går ju bara åt ett håll, fel håll”
  • Historia
    • 80-talet
    • 90-talet
  • Årsmöte
  • Årets frilans och Årets redaktör
    • Vinnare 2019
    • Vinnare 2018
    • Vinnare 2017
    • Vinnare 2016
    • Vinnare 2015
    • Vinnare 2014
    • Vinnare 2013
    • Vinnare 2012
    • Vinnare 2011
    • Vinnare 2010

Kulturjournalister kan
söka extra stipendium

Trettio miljoner extra fördelas under hösten av Författarfonden till bland andra kulturjournalister. Deadline är ganska snart, den 15 oktober. Läs mer på Författarfondens hemsida.

Frilans Riks styrelse

Författare InfoansvarigPostat 8 oktober, 202010 oktober, 2020Kategorier Stipendier

Inläggsnavigering

Föregående Föregående inlägg: Äntligen!!!
Nästa Nästa inlägg: Frilansar riskerar bli utan
krisstöd

Frilansjouren

Problem med en uppdragsgivare som inte vill betala en faktura? Eller frågor om olika momssatser? Då är det Frilansjouren du ska vända dig till.

Vi hjälper dig med alla typer av frågor, såväl fackliga som rena företagarfrågor. Vill du ringa når du oss på 08-613 75 72 tisdag-fredag mellan klockan 10-12. Vill du mejla Frilansjouren är mejladressen: frilansjouren@sjf.se

Användbara tjänster

- Arvodesguiden
- Frilanskalkylatorn
- Frilanskatalogen
- Frilansrekommendationen
- Företagsförsäkring för frilansar
- Journalistförbundet Frilans
- PP Pension om pensionsförsäkring

Aktuella inlägg

  • Omsättningsstödet dröjer
  • 50 år av frilansfackligt arbete får firas senare
  • Krisstödet missar kombinatörer
  • Frilansar riskerar bli utan
    krisstöd
  • Kulturjournalister kan
    söka extra stipendium

Frilans Riks på Instagram

frilansriks
I mars höll vi ett ovanligt årsmöte och hopp I mars höll vi ett ovanligt årsmöte och hoppades att allt skulle vara som vanligt i december, så att vi fick möjlighet att fira att det frilansfackliga arbetet fyller 50 i år. Det är fortfarande inte som vanligt, så vi måste skjuta upp festernas fest. 😞 Till dess får ni en repris av en av årsmötesbilderna, tagen av Göran Schüsseleder. Läs mer på vår hemsida frilansriks.se. #frilansriks #journalistförbundet
Nu är jag hemma igen, och kan dricka te ur vanlig Nu är jag hemma igen, och kan dricka te ur vanliga koppen. Det har varit en intensiv men kul vecka. Det är tungt att vara frilans ibland, speciellt i år med alla omställningar. Men jag älskar att ha så mycket makt över mitt eget liv, mina egna ord, min egen tid. Kanske därför det här är favoritmuggen. Tack för att ni hängt med mig under veckan, vi hörs på @mammutkvinnan :) / kram Torill
Idag är det dags för ännu mer Vetenskapsfestiva Idag är det dags för ännu mer Vetenskapsfestival. (Idag rättstavat!) Strax ska jag hålla föreläsning om Människan i provröret - alltid svårt utan publik. Sen klockan 17 blir det ett snack med de andra i P3 Dystopia /Torill
Nu är det #vetenskapsfestivalen i Göteborg! Jag Nu är det #vetenskapsfestivalen i Göteborg! Jag ska moderera, föreläsa och sitta i panel. Fem punkter på tre dagar, ska bli intensivt men jättekul! Allt är gratis och digitalt, finns på veyenskspsfestivalen.se. /Torill
Uuurgh. Vissa dagar blir det bara för mycket. Ege Uuurgh. Vissa dagar blir det bara för mycket. Egentligen gilla jag att hålla på med flera projekt parallellt, det är kreativt och ofta korsbefruktande. Och jag lär mig av alla mina olika uppdragsgivare. Men ibland kör det ihop sig. Allting ska vara klart samtidigt och istället för att fokusera och få något gjort ägnar jag dagen åt att släcka bränder och små-dutta. Hur gör ni när allt måste göras på en gång? /Torill
Det tog mig ett tag som nybliven frilansare att lära mig hur viktigt det är för mig med kolleger, andra personer som man kan byta idéer och erfarenheter med. Men jag bestämde mig tidigt för att jag inte villa sitta med bara andra journalister - mest för att jag ville ha fler perspektiv på hur man kan driva företag. Till slut hittade jag hem på fantastiska Kreativator i Lund. Vi har den finaste innergården, sysslar med allt möjligt och även om jag just nu är den enda journalisten så blir jag bättre på mitt jobb av att sitta här. /Torill
En av de bästa - men ibland svåraste - sakerna m En av de bästa - men ibland svåraste - sakerna med att vara frilans är att man kan ha många olika uppdrag parallellt, saker som utvecklar och utmanar på olika sätt. Ett riktigt kul uppdrag jag har är att sitta i @kulturradet.se arbetsgrupp för facklitteratur. Det betyder att jag varje månad får läsa och lära mig av massor av olika, spännande och oväntade fackböcker. Det berikar mitt skrivande otroligt mycket. Och så får jag öppna såna här jättehögar med paket! 🎁
🍾🥂🍾 När man får oväntat besked. :) Ja 🍾🥂🍾 När man får oväntat besked. :) Jag hade tänkt skriva något om hur skönt det är som frilansare att kunna jobba varsomhelst, och att jag idag hängt i släktens stugan i Småland och njutit av sjön trots grått väder. Men jag fick precis ett mail om att min nya bok Människan i prövröret har sålts utomlands och ska översättas. Jag får inte berätta till vilket språk än, men jag kan avslöja att fler än 200 miljoner människor talar det. Så nu firar jag och struntar i småregnet.
Hej! Nu är det jag som tar över det här kontot Hej! Nu är det jag som tar över det här kontot i en vecka, även om det blir svårt att leva upp till det fantastiska jobb som @sarahdelshad.se har gjort. Jag (här på insta känd som @mammutkvinnan ) heter Torill Kornfeldt, och är vetenskapsjournalist och författare, med en bakgrund som biolog. Jag skriver, pratar och gör journalistik om genteknik, framtidsskildringar, biologi, ny teknik, konstiga djur och det mesta annat i den vetenskapliga världen som jag snubblar över och som intresserar mig. Som frilansare trivs jag allra bäst med friheten, både att planera varje dag som jag helst vill ha den, och att kunna välja mina projekt och prioritera det som är kul och utmanande - på mina egna villkor. Det ska bli kul att visa min vardag för er under den här veckan! /Torill
Det kom en hälsning från Frilans Riks-sektionen Det kom en hälsning från Frilans Riks-sektionen i Mälardalen, Mälardalens frilansklubb: ”Den nuvarande pandemin har drabbat frilansjournalister hårt, och om klimatkrisen får skena kommer det bli många fler. Det är en av många anledningar att styrelsen för Mälardalens Frilansklubb ansluter till den globala aktionsdagen för klimatet. Kraven riktar sig till makthavare och vi, liksom hela fackföreningsrörelsen, kan vara en del av att realisera dem: Håll den globala temperaturökningen under 1,5°C jämfört med förindustriella nivåer. Följ Parisavtalet. Säkerställ klimaträttvisa. Lyssna på den bästa förenade vetenskapen.” #climatestrikeonline #fridaysforfuture #mälardalensfrilansklubb #frilansriks
När jag lärde känna Tanya för fyra år se När jag lärde känna Tanya för fyra år sedan insåg jag snart hur privilegierad jag är som svensk journalist. Hon skrattade åt offentlighetsprincipen med lika delar förvåning och avundsjuka. Även om jag ibland är på platser där jag utsätter mig för risk så kan jag alltid återvända hem. Oron och den ökade vaksamheten är tillfällig. Och även om hoten mot journalister har ökat i Sverige så är vi verksamma på helt andra villkor än människor som varje dag utsätter sig för risken att gripas, få sitt hem genomsökt eller i vissa länder helt enkelt försvinna helt. Bara för att de är journalister. Tanya är journalist och fotograf och här kommer en hälsning från henne. It’s been 43 days of protests in Belarus. That’s 43 times when I’ve woken up and thought that the next night I might spend in jail. For the first week of protest I was always carrying a bug-out bag on me. But then I found out that arrested people didn’t even get food or water during the first three days of detention. So there was no need to carry warm things, socks, underwear anymore. Now I keep the necessary stuff at home and just in case my relatives will be able to send it to me in jail. 5 kg of package per time is allowed. No more than 30 kg during a month. Anybody can be arrested these days in Belarus. For being in the streets, for clapping, for shouting, for carrying flags. Though it’s not even necessary to do any of that. Usually people get 10-15 days of arrest or a fine (usually about 300 euros) for taking part in unauthorized mass event. It’s the 6th week of protests and 11 of my friends are detained, 13 have already been released and 6 have left Belarus. We live in an incredible time when goodness faces evil, when we see the best of ourselves, when we help each other in any possible way and this year I’m very proud to be Belarusian. /Tanya Foto: 1-2,4: Tanya Kapitonova, 3: Pasha Kritchko Tack för att jag fått dela tankar och vardag med er under den här veckan! /Maria Hansson Botin https://mariabotin.se/se #frilansriks
Ofta tycker jag att fördelarna med att vara frila Ofta tycker jag att fördelarna med att vara frilansjournalist även kan vara nackdelarna. Jag är fri men samtidigt otrygg. Jag kan jobba var som helst – jag kan jobba var som helst = alltid. Jag kan välja mina kollegor men ibland kan det kännas ensamt. Det sistnämnda är en av orsakerna till att jag tycker om att åka på kurser och konferenser – förutom det rent uppenbara då, att kompetensutveckling är av godo. Det ger en känsla av sammanhang, vi knyter kontakter, bollar frågor om publicistik, etik och metodik. Därför känns det så himla trist att grävseminariet i år sker digitalt (även om det såklart inte finns några rimliga alternativ med tanke på pandemin). Under gårdagen tog jag del av några väldigt intressanta föreläsningar men idag missar jag alltihop. För första gången träffar jag nämligen övriga (nästan alla åtminstone) i Frilans Riks styrelse som jag bara har sett på skärmar sedan i mars. Även om det är fantastiskt praktiskt att kunna ha möte var som helst och inte lägga en massa tid på att resa för möten så känns det himla fint att faktiskt träffas på riktigt. Bild från Chicago och den senaste konferensen jag var på, tillsammans med Ekots Emelie Rosén (en av mina härligaste journalistkonferenskompisar), Third Coast International Audio Festival, november 2019. Dagens styrelsemöte med Frilans Riks styrelse ser inte så festligt ut på bild så istället är här två bilder som visar hur kassör Hasse Hedström hade otur med sitt vinglas på middag med styrelsen igår kväll. /Maria Hansson Botin #frilansriks
Några tankar om dramaturgi. De som hört mig fö Några tankar om dramaturgi. De som hört mig föreläsa om dramaturgi vet att jag kan hålla på i timmar. Jag älskar ämnet. Ibland är det lättare, som när ett program kretsar kring en stor händelse, en orkan som är på väg, en tågolycka som är på väg att inträffa eller en brandkatastrof. Det går lättare att bygga upp, ge små hintar om vad som ska hända. Egentligen följa Hollywood-modellen. Ett program som det om Fagerhult är svårare. Jag nämnde tidigare i veckan att jag alltid formulerar en fråga, en mening som ramar in vad det är jag berättar. Starten på programmet ska helst placera just den frågan i lyssnarens medvetande och sedan ska programmet svara på den. Men även om det är lättare att bygga upp ett program som handlar om en större händelse eller katastrof så vill jag att varje berättelse ska handla om något mer – vara ett exempel på ett större fenomen och säga något om oss som människor. Exempelvis vill jag att lyssnaren, efter att ha hört Orkanen Katrina, ska fundera kring vem hen hade varit i den situationen. P3 Dokumentär-konceptet bygger på att återberätta och sammanfatta nutidshistoriska händelser och det finns en folkbildningsaspekt i det. Men jag vill att det ska vara mer än så och programmet handlar också om hur svårt vi har att ta in att katastrofen är på väg. Om vilka vi blir när rädslan får styra. Alla de tankarna hade jag med mig i arbetet. För att lyssnaren skulle förstå vad som fick en del att visa sina allra bästa sidor och andra att visa sina allra sämsta, så ville jag ge lyssnaren närmast klaustrofobiska känslor av att veta vad som var på väg, vad som stod på spel och att människor skulle fatta fel beslut. När jag satt i studion med Magnus Arvidson på slutet (okej, så jag lägger många veckor på redigering och ibland sitter jag med producent de allra sista veckorna) så ägnade vi väldigt mycket tid åt miljöerna, musiken och att dra på katastrofstämningen. (forts. i kommentarer) Bilder: På väg till New Orleans, över Lake Pontchartrain och träskmarkerna. Maria Hansson Botin #frilansriks
Idag släpps P1 Dokumentär: Fagerhult – i skugg Idag släpps P1 Dokumentär: Fagerhult – i skuggan av pandemin. Jag har alltid ångest i samband med publicering. Mest för att jag är rädd för att ha missat något. Det är svårt att ändra saker när ett program väl är slutmixat och publicerat. Och även om det har blivit lite bättre med åren kan jag inte påstå att jag vaknade med ett lugn i kroppen i morse heller. Jag hade nog egentligen velat följa Fagerhult under en längre period. Tills det finns lite mer av ett facit för pandemin. Men redaktionen ville ha programmet färdigt nu och jag behöver dessutom öva på att tänka att det kanske är bra nog. Att lägga mer tid på dokumentären skulle inte ge mig mer pengar och faktiskt bli en extremt dålig affär – jag har ägnat mig åt några sådana dokumentärprojekt, som i slutändan innebär att jag har mindre pengar per månad än någon som lever på CSN. Det är inte riktigt hållbart. Men här är den. Ett litet tidsdokument. En liten by i den småländska glesbygden. En butiksinnehavare som kör ut mat till människor i isolering men misstänker att en konspiration ligger bakom pandemin. En man som sörjer att vi inte får vara nära varandra längre och ett prästpar som är klimat- och hbtq-aktivister och som hoppas att pandemin kanske kan innebära en revansch för landsbygden. Maria Hansson Botin #frilansriks
Kontor! Så många bra det finns! Och några mindr Kontor! Så många bra det finns! Och några mindre bra kanske. Ett. Painted Rock, Arizona. Två. Ett av mina vanligare kontor, vän och kollega Lasses innergård, Gårda, Göteborg. Tre. Mina föräldrars växthus, långt ute i ingenstans utanför Göteborg. Fyra. Leifeste, Texas. Kanske inte optimal ergonomi dock. Fem. Pergolan i vänners trädgård (här råklippte jag intervjuer för P3 Dokumentär: Orkanen Katrina), New Orleans, Louisiana. Sex. Lebowski bar, Reykjavik (varning för dyra drinkar dock, när arbetsdagen övergår i annat). Sju. En av våra husvagnar på Gotland under Almedalen 2017, dit Lasse Edfast, Nina Frogneborn och jag släpade med ett gäng tonåringar som skulle få lära sig att göra poddar och intervjua politiker. https://www.minmic.se/ Åtta. Min sambo/frilanskollega John i jobbsamtal från jordgubbsodlingar i Sjöbo kommun, Skåne. Vi plockade femton kilo samtidigt som han bokade in intervjuer och jag förhandlade arvode för att klippa och mixa novellpodd åt GP. Nio. Vi hade packat för höst men så kom rekordkyla och -19 grader. Iskallt café i iskallt Chicago men vårt airbnb saknade isolering, värmefläkten fungerade först inte och täckena var det mest syntetiska jag någonsin tagit i, så det här var bättre ändå. Tio. Vår balkong hemma i Göteborg. /Maria Hansson Botin #frilansriks
Här sitter vi på hemmakontoret (och ja, jag har Här sitter vi på hemmakontoret (och ja, jag har börjat längta efter ett riktigt kontor, lite för att slippa två datorskärmar vid fotänden av sängen men kanske mest för att separera arbetsliv från hemmaliv och kärleksliv). Jag tycker om sådana här mittemellan-veckor. Större deadline förra veckan, i startgroparna för nästa större projekt men deadline i december. Allt känns möjligt. Och jag får chans att vila mig lite efter intensiv redigeringsvecka tillsammans med producent förra veckan. Dagens att göra-lista: Skicka brev till intervjupersoner jag vill ha med i nästa P3 Dok. Lyssna igenom sista versionen av slutmixad dokumentär som släpps imorgon. Prata med SR-klubben (jag är Frilans Riks kontaktperson för Radiofrilansarna och klubben på SR). Klura lite kring en pitch för en ny uppdragsgivare jag är sugen på att göra jobb för. Och om jag lyckas hålla mig från att somna på tåget till Stockholm i eftermiddag ska jag läsa en bok som kom med posten nyss och som jag behöver läsa inför arbetet med nästa P3 Dok. Men det kommer inte att hända. Jag sover alltid på tåg. Jag behöver inte ens känna mig trött när jag går på. Jag vaknar ändå förvånad och med hakan kladdig av dregel varje gång – det är inte mina mest värdiga stunder. Maria Hansson Botin #frilansriks
Att koppla av och koppla bort. Jag har alltid haft Att koppla av och koppla bort. Jag har alltid haft många hobbyer men lärde mig den hårda vägen hur viktigt det är att lägga tid på sådant som låter hjärnan vila. Saker jag gör bara för att jag känner för det, inte för att jag måste. Just idag har jag lyckats ta mig till keramiken och det här är något jag gör helt för min egen skull. I perioder av stress (då det oftast, dessvärre, är svårare att hinna ta sig hit på onsdagarna) betyder det här så himla mycket. Det är jag och leran på drejskivan. Eller timmar med pensel och engobe (= lera med färgpigment). Det är långsamt och för min del även ett lättare sätt att tömma hjärnan på än genom exempelvis meditation. Det är också fantastiskt att kunna åka hit mitt på dagen, mitt i veckan, något som hade varit svårt om jag inte hade frilansat. Att kunna jobba när som helst och var som helst innebär ibland att vi jobbar hela tiden och överallt. Jag tror därför att det är extra viktigt för oss frilansare att koppla bort jobbet och jag försöker hela tiden bli bättre på att sätta gränser för mig själv. Jag har nosat på väggen en gång redan och återhämtar mig fortfarande. Hur gör ni? Har ni regler för när och var och hur ni jobbar? Tar ni lång semester och lägger in autosvar på mejlen? Kan ni med att tacka nej till uppdrag när ni bokat in semester? (Jag lyckas sällan ha semester om jag är hemma, måste åka bort för det och åker jag bort hittar jag ofta något jag skulle vilja göra jobb om...) Ge mig alla era bästa tips, pretty plz! Skålen hade jag förresten sönder strax efter att min mamma, som jag brukar dreja med, tog bilden. Liksom tvålfatet jag har hållit på med. Idag är det en sådan där dag. När jag hällde ut nästan allt mitt kaffe hemma på bordet tidigare idag missade jag åtminstone datorn. WIN! Koppen som jag målat med engobe är än så länge hel, peppar, peppar. Näst sista bilden visar utsikten jag har när jag är här och varför jag trots att jag idag har sönder det mesta jag rör ändå känner sinnesro. Sista bilden är från en lite bättre dag än den här, då en glasyrugn körts. /Maria Hansson Botin #frilansriks
Att jämna ut maktbalansen. Jag brukar tala om fö Att jämna ut maktbalansen. Jag brukar tala om för privatpersoner jag intervjuar att jag kommer ställa alla frågor jag vill ha svar på. Jag vet inte vad som är svårt för någon annan att prata om, vad som är mer eller mindre bearbetat – därför ber jag dem säga ifrån om de behöver en paus eller om något blir för jobbigt. Ska vi få någon att slappna av och känna sig trygg måste de, som jag var inne på igår, veta vad som förväntas. Det har hänt att jag varit tydlig gentemot intervjupersoner med att vi även måste prata om det som kan få dem att framstå som mindre sympatiska. Det föranleder också ett samtal om vilka roller intervjupersoner ibland tilldelas – jag ogillar när porträtt av personer får dem att framstå som endimensionella. En vanlig människa som vi kan tycka om och förstå har brister, de som framstår som helt goda har bara inte blottat sina än. Och ingen är helt ond heller. När intervjun är över stannar jag kvar, pratar om annat, delar med mig av mig själv. Jag vill inte lämna och bara vara personen med mikrofonen och makten som ställer jobbiga frågor. Alla som blivit intervjuade vet att vi ofta glömmer vad vi sagt. Om det enda vi minns är att någon hade en mikrofon och att vi kanske grät så finns det en risk att obehaget får oss att vilja hoppa av. För att skapa trygghet håller jag kontakt, ger dem inblick i processen, påminner dem om sånt de sagt som jag tyckte var bra. Jag håller kontakt även efter publicering. För att få deras förtroende och berättelse har jag kommit nära och jag vill inte att de ska känna sig utnyttjade. Det är verkliga relationer jag bygger och jag kan inte dumpa dem vid publicering. Flera personer har jag haft kontakt med under lång tid. Det är exempelvis så jag vet att langaren i P1 Dokumentär ”Langaren och kampen om barnen” fortfarande är ren, snart fem år efter att jag slutade banda. Bild: Double-Z som sambo/kollega John och jag träffade i den kaliforniska öknen. Ett projekt på idéstadiet. Foto: @j_aha_p /Maria Hansson Botin #frilansriks
I våras fick jag frågan om att bli suppleant i F I våras fick jag frågan om att bli suppleant i Frilans Riks styrelse och förbannade efteråt mig själv för att jag har så lätt att säga ja. MEN det har varit fantastiskt. För att det känns viktigt. Och för att arbetet vi gör faktiskt ser ut att ge resultat. Det är inte alltid journalistiken leder till förändringar som går att ta på, ganska ofta är det abstrakt och min drivkraft är att förstå människor och att människor ska få nya perspektiv – men det leder sällan till särskilt konkreta förändringar. Under våren och sommaren har vi i Frilans Riks corona-grupp jobbat intensivt med att försöka reda ut hur frilansmedlemmarna drabbas av den ekonomiska krisen och med att gå igenom de politiska åtgärdspaket som presenterats – och som ni förmodligen mycket väl vet, kunnat konstatera att stöden inte har haft träff på majoriteten, nämligen alla de som driver enskild firma. Vi har skrivit debattartiklar, skrivit till riksdagsledamöter, ministrar och tjänstemän på departementen, suttit i möten med politiker och tjänstemän och nu kommer snart, äntligen, ett stödpaket riktat till enskilda näringsidkare.  Det har blivit många videolänksmöten med denna lilla grupp ledamöter ur Frilans Riks styrelse. Idag ett möte där vi diskuterade vad som är viktigt att gå igenom när det nya stödet väl presenteras i sin helhet. Mer om stödet finns att läsa på regeringens hemsida, rubrik: Omsättningsbaserat stöd till enskilda näringsidkare. Och om det finns sådant som ni tycker är viktigt att vi tittar på eller lyfter i frågan – hör av er till oss i Frilans Riks styrelse! /Maria Hansson Botin #frilansriks
Redan i maj skickade jag brev till huvudpersonerna Redan i maj skickade jag brev till huvudpersonerna i min kommande P3 Dokumentär. Under sommaren har vi haft kontakt och för några veckor sedan ett videomöte med samtal om hur och varför jag vill berätta den här historien (ledsen att inte kunna avslöja vad den ska handla om, ni får hålla er till i januari). Idag ska jag försöka nå dem för att prata mer om hur och när vi ska ses samt om de fullmakter jag skulle vilja ha. Att bygga förtroende kan ta tid och när vi väl fått det är det oerhört viktigt att vi också förvaltar det. Privatpersoner som delar med sig av sina personliga erfarenheter har ingen skyldighet att ställa upp (till skillnad från folkvalda och andra makthavare). Vi måste värna om dem, inte bara för att de kanske berättar saker de aldrig berättat för någon framför en mikrofon, också för att förtroendet är det enda kapital journalistiken har. Därför ägnar jag ganska mycket tid åt de här delarna. Jag brukar formulera en fråga som fångar in vad jag vill skildra i ett reportage eller en dokumentär, det är viktigt både för dramaturgin och just för att kunna vara ärlig gentemot intervjupersonerna med vad det kommer att handla om. Jag vill dessutom att deras mål med medverkan ska vara samma som mitt – att vi kan enas kring varför historien är viktig. Jag vill att de ska ha rimliga förväntningar både på publicering och eventuella konsekvenser av publiceringen, annars finns risken att de känner sig både besvikna och svikna i slutändan. Bilder från en dokumentär där jag fick jobba lite extra med att vinna människors förtroende, eftersom jag hade intervjupersoner som alla var offer men på olika sätt och med olika perspektiv. Bland annat körde jag fem timmar enkel väg och sov i en iskall stuga på en stängd camping bara för att dricka kaffe med en familj som först var tveksamma till att medverka. Jag körde hem dagen efter, utan material, men de hade sagt ja till medverkan och jag kunde återvända några veckor senare för att banda. Samtliga intervjupersoner fick veta att Dödsolyckan i Lillhärdal (P3 Dokumentär, 2016) skulle skildra vad som händer i en liten by, där alla känner alla, om någon som redan är illa omtyckt orsakar en tragedi. /Maria #frilansriks
Ladda mer… Följ på Instagram

Frilans Riks på Facebook

För och av frilansjournalister som är intresserade av fackliga frågor.

Frilans Riks på Twitter

Tweets by FrilansRiks
  • Om oss
    • Styrelse
    • Protokoll
    • Våra kanaler
  • Bli medlem
  • Frilanssektioner
    • Klubbidrag
  • FAQ
  • Arvoden och villkor
    • Frilanskalkylatorn
    • Fulavtal
    • Frilansstrategin
    • Hat och hot
    • Rädda frilansen!
      • Debattartikel: Frilansjournalisternas ohållbara arvoden
      • Lägre arvoden – fler skambud
      • ”Det går ju bara åt ett håll, fel håll”
  • Historia
    • 80-talet
    • 90-talet
  • Årsmöte
  • Årets frilans och Årets redaktör
    • Vinnare 2019
    • Vinnare 2018
    • Vinnare 2017
    • Vinnare 2016
    • Vinnare 2015
    • Vinnare 2014
    • Vinnare 2013
    • Vinnare 2012
    • Vinnare 2011
    • Vinnare 2010
Frilans Riks Drivs med WordPress