Annina Rabe, Stockholm, kulturjournalist/litteraturkritiker
Hur går det med försörjningen?
– Jag har varit frilans på heltid sedan 2001, och har haft turen att kunna försörja mig sedan dess. Ibland har det gått bättre, ibland sämre, men det har alltid gått runt. Vill dock nämna att frilansarvodena under denna tid inte har gått upp med en krona, jag fakturerar fortfarande samma typ av summor som när jag började frilansa i mitten av 1990-talet.
– Nu de senaste två åren har jag dock märkt en nedgång i jobbtillgången. Har definitivt färre jobb idag än jag hade för några år sedan, även om jag är medveten om att jag är i en bättre sits än många andra. Om minskningen i jobb sedan beror på mig eller på branschutvecklingen är ju svårt att säga, men många av mina kollegor har samma problem. Att prata med människor i samma bransch ger i dag lite känslan av att sitta på Titanic.
Funderar du på att sluta?
– Jag har inte gjort det tidigare, men de tankarna har onekligen krupit sig på senaste tiden. Samtidigt vill jag ju göra det här, det är det jag kan, och vet inte riktigt vad jag skulle göra i stället.
Hur påverkas journalistiken av låga arvoden?
– Alldeles för lite och alldeles för mycket. Problemet är att konkurrensen i branschen är så hård att arvodena aldrig behöver höjas. Det finns alltid någon färskare kollega runt hörnet som är beredd att göra samma jobb för det lägre arvodet. En av de dummaste saker man kan inbilla sig i denna bransch är att man inte är utbytbar. Alla är det. Till och med stjärnskribenterna är utbytbara.
– Men visst påverkas kvaliteten på journalistiken av att ytterst få uppdragsgivare betalar skäligt arvode. Mängden tid man har möjlighet att lägga på ett jobb begränsas ju av den låga betalningen. Samtidigt är min erfarenhet att det finns – på gott och ont – en massa eldsjälar som lägger ner väldigt mycket tid trots låga arvoden. Det är till exempel det som kulturtidskrifterna går runt på.
Text: Olav Fumarola Unsgaard