Den 16 december 2020 överlämnade vi för första gången ut Årets fulavtal. Läs mer om vem som fick ”utmärkelsen” här.
Fulavtalen blev 2019 fulare, samtidigt dök det upp ett ljus i tunneln.
Bonnier Magazines & Brands lade 2019 fram sitt fulaste fulavtal hittills (Bonniers bolagskonstruktion liknar en bläckfisk, men enligt de som säger sig veta är Bonnier Magazines & Brands det som tidigare var Bonnier Tidskrifter). Bonnier har under fyra år lagt fram fulavtal, dragit tillbaka och modifierat dem när Journalistförbundet påpekat avtalens orimlighet. Men i början av juli 2019, mitt i sommaren och semestrarna (en händelse som ser ut som en tanke), kom så det fulaste avtalet hittills. Som vanligt fick den som skrev under fulavtalet – vilket man måste göra för att få frilansjobb – finna sig i att överlåta alla rättigheter och möjligheter till Bonnier att publicera materialet varsomhelst, hursomhelst och närsomhelst i samtliga sina kanaler i all evighet. Men där fanns också en klausul om att vid vidareförsäljning av frilansmaterial till tredje part utanför den egna koncernen ersätta frilansen med endast tio procent av försäljningsvärdet.
Under året köpte Bonnier upp Mittmedia – med uppemot trettio landsortstidningar – och en rad gratistidningar i Skåne. Vilket ger Bonnier möjlighet att gratis tugga om frilansmaterial i ännu fler media. Samtidigt som frilansens möjlighet att publicera sitt material på flera ställen minskat.
Bonniers intresse för att träffa Journalistförbundet och föra samtal om fulavtalen har varit ljumt.
Även Aller skärpte tonen 2019. Det de tidigare kallade ”strategiska samarbeten” – att till exempel använda Facebook för att öka trafiken kring artiklar och bilder – vill mediehuset nu omdefiniera. För i likhet med Bonnier vill även Aller publicera det material de köper in på fler och fler platser. Vilket i praktiken betyder mer pengar till Aller – som gjorde en rekordvinst 2019 – medan frilansens möjligheter att sälja sitt material vidare minskat.
Egmont, det tredje stora förlagshuset, sparkade sina journalister – uppemot fyrtio – för att återanställa sju av dem som redaktörer för de mest framgångsrika publikationerna. Övriga erbjöds bli frilansare för Egmont – känt för usla frilansarvoden och fulavtal. Flera som fick erbjudande om att vara kvar som frilans tackade nej och sökte sig vidare.
Fulavtalen kan lätt kännas som Davids kamp mot Goliat.
Men 2019 tändes så ett ljus i tunneln. På våren röstade Europaparlamentet, efter mycket debatt, slutligen för EU:s upphovsrättsdirektiv. Alla svenska EU-parlamentariker förutom socialdemokraterna röstade emot direktivet. Till sommaren 2021 ska nu direktivet implementeras i svensk lagstiftning.
I direktivet finns bland annat skrivningar om att mediebolagen ska betala upphovsrättshavarna en skälig ersättning. Journalistförbundets upphovsrättsjurist Olle Wilöf menar att det i bästa fall kan betyda att svensk lagstiftning får skrivningar som gör fulavtalen olagliga. Vi är inte där ännu, men det är en möjlighet. Så det är nu vi måste påverka, lobba och argumentera för att det blir så. Det är därför Frilans Riks tillsammans med sektionerna vintern 2019-20 genomför panelsamtal om upphovsrättsdirektivet. Vi har varit i de tre storstäderna. Och vi kommer att fortsätta lobba och argumentera under året, och hoppas att alla frilansare också gör det. Det är viktigt. I bästa fall kan det betyda slutet för fulavtalen och bättre villkor för oss frilansare. Men om det blir så beror, som sagt, på oss alla: att vi är ute och diskuterar och argumenterar för ”ja” till bättre upphovsrätt och ”nej” till fulavtalen.
Styrelsen Frilans Riks