Debattartikel: Frilansjournalisternas ohållbara arvoden

Socialbidragsnivåer gör att erfarna frilansare slutar – nu måste arvodena upp för journalistikens skull

Frilansarvodena har sjunkit så pass mycket att en stor del av den kvalitativa frilansjournalistiken är utrotningshotad och dess utövare med den. En ny Sifo-undersökning som bekostats av Journalistförbundet visar att fyra av tio frilansmedlemmar har börjat jobba mer med annat vid sidan om sin frilansjournalistik, jämfört med för tre år sedan. Till det kommer alla de som har slutat helt för något mer inkomstbringande. De blir ofta lärare, kör taxi, jobbar i hemtjänsten eller arbetar som informatörer.

Bland de som finns kvar funderar många på att sluta. I ett tiotal intervjuer som Frilans Riks gjort med frilansjournalister framgår att flera upplever svårigheter med att ha råd med att försörja sina barn på ett bra sätt. Andra upplever en stark stress när de som proffs blir avkrävda snabbhet på bekostnad av kvalitet. Nästan alla är säkra på att den dåliga betalningen innebär lägre kvalitet på journalistiken.

Genomsnittsfrilansarna får hälften av vad en anställd fårI genomsnitt får en frilans ut motsvarande cirka 15 000 kronor efter skatt i månaden, ett par tusen under de lägst betalda i LO-yrkena. En anställd journalist i Stockholm har drygt 37 000 kronor i månaden före skatt, och får ut cirka 28 000 kronor. Endast sju procent av frilansarna får ut 25 000 kronor i månaden eller mer. 29 procent av frilansarna uppger att de har under 10 000 kronor i månaden varav 12 av procenten utgörs av en grupp som har under 5000 kronor i månaden.

Källa: Kent Wernes Rapport Frihetens pris. Skatteberäkningar via ekonomifakta.

Många vittnar om en sorgesam process där de värdesätts allt mindre. ”När jag fick barn blev det ohållbart”, berättar en före detta frilansjournalist som nyligen tagit jobb på en högskola. En annan säger att ”konsekvenserna av det ansträngda läget blir ångest och stress”. En tredje konstaterar att ”media har satsat på tekniska plattformar på bekostnad av innehåll och kompetens”.

Att ersättningen hos vissa publicister är låg, och i vissa fall till och med sjunker, är känt inom mediebranschen. Genom ovan nämnda Sifo-enkät syns för första gången hur dåligt det är: en relativt stor andel av Journalistförbundets frilansmedlemmar hamnar under socialbidragsnivå (3880 kr + hyra), när de redovisar vad de får kvar efter skatt och avgifter. 29 procent har under 10 000 kronor i månaden till privat konsumtion, varav 12 av procenten utgörs av en grupp som har under 5000 kronor i månaden.

Exakt hur många som skulle tjäna på att besöka socialkontoret är svårt att avgöra. Det är hursomhelst en eländig utveckling, då de som bidrar med kreativitet, flit och oväntade perspektiv nu slås ut som en effekt av beslut högre upp i mediekoncernerna.

Vi frilansjournalister är garanter för bredd, mångfald och expertis. Att många professionella yrkesutövare inom vårt yrke nu hotas av arvodessituationen är därför ett problem för den svenska journalistiken.

Även om undantagen finns måste de som stannar kvar i regel jobba snabbare och ytligare. För att överleva blir de allt oftare tvungna att luta sig mot invanda tankemönster, redan hörda röster, makthavares snabba fakta och välkända miljöer. Möjligheterna till nya infallsvinklar och intelligenta offentliga samtal blir sämre. Vissa kan till och med frestas att jobba med information och PR inom samma område som de bevakar journalistiskt bara för att få smör och bröd på bordet.

Att sådana tidigare helt förbjudna tankar uppstår är inte förvånande i en omvärld där stora uppdragsgivare kan meddela sina frilansare ekonomiskt beska besked som i princip leder till en sorts fattigdom. Nyligen damp följande budskap ned i e-postlådan hos många frilansare: ”Jobbet tar åtta timmar och du kan fakturera 3000 kronor. Vi har sänkt från 4000”.

För en genomsnittlig frilansare innebär detta socialbidragsnära 11 000 i månaden efter skatt och omkostnader, om denne skulle jobba på dessa villkor en hel månad. Detta för att en frilansare bara tar betalt för den effektiva tid som hen lägger ned på jobbet. Som för alla konsulter kan mycket arbetstid inte faktureras kunden.

Sifos enkät bekräftar att detta inte är ett skräckexempel. I genomsnitt får en frilans ut motsvarande cirka 15 000 kronor efter skatt i månaden. Skulle denna nivå höjas till den lönenivå som de lägst betalda löntagarna i LO-förbunden har skulle det innebära ett tydligt lyft. Lägstalönen för en butiksanställd är 16 800 efter skatt.

Mot bakgrund av detta är det förståeligt att fyra av tio frilansmedlemmar i Journalistförbundet inte lägger undan en enda krona i pension. Det är förödande för en grupp utan tjänstepension.

Visst är det så att vissa dagstidningar genomgår en kris och måste spara. Men det är olyckligt att en del medieägare tror att det är hållbart att betala så lite att vissa av deras samarbetspartners inte kan nå en levnadsnivå i klass med låginkomsttagare i dagens Sverige.

Vad som är ännu tråkigare är att de låga arvodena betalas ut även av tidnings- och public service-redaktioner som har goda ekonomiska förutsättningar. De visar goda vinstmarginaler eller får som i Public Service fall sin budget uppräknad med två procent årligen.

Denna kortsiktighet beror sällan eller aldrig på enskilda redaktörer. De är oftast lika besjälade av journalistisk kvalitet som frilansarna. Inköparna vet att tidningar och program tjänar på kvalitet och långsiktiga relationer till dem som utför en stor del av arbetet. Tyvärr lyssnar inte de som bestämmer över ekonomin.

Utvecklingen är demokratiskt bekymmersam. Om inget görs riskerar vi en situation där bara personer med en extern försörjningskälla har råd att arbeta som en kvalitetsdriven frilans. Det kan vara ett fast jobb, en förmögen partner eller ett arv. Kvalitetsjournalistiken blir en sorts hobby. Är det verkligen rimligt i ett av världens rikaste och mest demokratiska länder?

För oss frilansare är det avgörande för kvaliteten på frilansmaterial att arvodena är skäliga. Precis som när antalet vargar, ålar eller fjällrävar närmar sig gränsen för vad en livskraftig fauna tål, är det vår skyldighet att slå larm innan det är för sent. Att den noggranna, etiska och ansvarstagande frilansjournalistiken skulle vara avskuren från vanlig ekonomisk logik är svårt att hävda. Vi gör det inte. Vi vill att medieägare, ekonomichefer och publicister som har makten över frilansbudgetarna tar sitt ansvar.

Ana Udovic
Annika Hamrud
Annina Rabe
Bertholof Brännström
Bitte Hammargren
Börge Nilsson
Carolina Jemsby
Dan Josefsson
Fatima Grönblad
Fredrik Quistbergh
Ingela Hofsten
Joakim Medin
John Swedenmark
Jonas Gratzeo
Kajsa Ekis Ekman
Lisa Boda
Magnus Hagström
Marcus Leifby
Martin Edström
Per Wirtén
Rickard Jakbo
Sam Sundberg
Tomas Thoren

Alla är frilansare och i flera fall även författare.

2 reaktioner till “Debattartikel: Frilansjournalisternas ohållbara arvoden”

  1. ”Jobbet tar åtta timmar och du kan fakturera 3000 kronor. Vi har sänkt från 4000”.

    För en genomsnittlig frilansare innebär detta socialbidragsnära 11 000 i månaden efter skatt och omkostnader, om denne skulle jobba på dessa villkor en hel månad. Detta för att en frilansare bara tar betalt för den effektiva tid som hen lägger ned på jobbet.

    Det här förstår jag falktisk inte. 3000 f-skatt om dagen = över 40 000 a-skatt i månaden. Förutsatt att jobbet faktiskt bara tar 8 timmar.

    1. Petter,
      Som frilans kan du inte fakturera månadens alla timmar. Enligt Journalistförbundets uträkningar åtgår mellan 25-50 % av en frilans arbetstid till så kallad overheadtid. Overheadtid förklaras så här (hämtat från förbundets frilanskalkylator som du hittar på SJF:s hemsida):
      ”Arbetsuppgifter i frilansens företag som är nödvändiga för att kunna utföra uppdraget kallas overheadtid.
      I overheadtiden ingår försäljning, administration, bokföring, möten, planering, icke betald research, fortbildning med mera. Hur stor overheadtiden är, varierar naturligtvis från frilans till frilans. I andra branscher varierar overheadtiden beroende på bransch mellan 25-50 procent av arbetstiden.”
      Det uträknade timarvodet för en frilans är, med detta i beaktande, enligt Journalistförbundets frilansrekommendation 975 kronor/timme för att motsvara vad en anställd tjänar enligt ingångna kollektivavtal.
      Så i exemplet du tar upp från artikeln skullle frilansen ha arvoderat 8 x 975 kronor = 7 800 kronor. Istället fick hen sitt redan låga arvode 4 000 sänkt till 3 000.

Lämna ett svar