Alexandra Pascalidou, frilansjournalist, Stockholm
Hur går det med försörjningen?
– Det är kämpigt. Jag är van att jobba med feber och kan som alla andra frilansjournalister inte hoppa av uppdrag och deadlines. Jag har aldrig varit sjukskriven trots att jag emellanåt behövt det. Addera därtill den ständiga oron och otryggheten och perioder av över- eller underbelastning så har du en hälsorisk. Vårt yrke kräver is i magen, eld i hjärtat och en väloljad motor i baken.
Funderar du på att sluta?
– Varenda dag. Jag drömmer om en lite tryggare tillvaro och långsiktigare projekt med möjlighet till fördjupning och förkovrande. Frilanslivet är både en välsignelse och en förbannelse. En förening av frihet och fruktan för morgondagen. Samtidigt är det en ynnest och ett privilegium.
Hur påverkas journalistiken av låga arvoden?
– Kvaliteten försakas på grund av stress och otrygghet eftersom det är så låga arvoden. Just nu recenserar jag en väldigt tjock bok och har räknat ut att jag fakturerar någon krona i timmen för jobbet. Jag har skrivit krönikor i tjugo år utan löneförhöjning. Det är tuffa villkor och med tanke på den makt medierna besitter och det inflytande våra ord har är det i förlängningen ett demokratiproblem. Om frilansjournalister inte har tid och resurser för grundlig research och resor bortom våra bakgårdar påverkar det hela samhället.
– Därför är jag oerhört tacksam över att jag kan finansiera min journalistik med föreläsningar, konferencier- och moderatorsuppdrag.
Text: Gert Lundstedt